TATU on taiteilija tai tutkija – joskus jopa molempia.
—
TATUSOTU on lyhennelmä sanoista "taiteilijoiden ja tutkijoiden sosiaaliturva" – vaikka toisinaan on tuntunut siltä, ettei sellaista ole olemassakaan.
—
TATUSOTU-blogi on tatusotu-asioihin keskittyvä foorumi, jonne kerätään mm. TATUjen tapauskertomuksia ja muuta aiheeseen liittyvää materiaalia: tiedotteita, kutsuja, lehtileikkeitä, uutisia tatusotu-rintamalta...
—
TATUSOTU-työryhmä on TATUSOTU-blogia ylläpitävä ja tatusotu-asioihin parannuksia ajava työryhmä, joka perustettiin joulukuussa 2006. TATUSOTU-blogia ylläpitävät tutkijat Outi Alanko-Kahiluoto, Martti-Tapio Kuuskoski, Laura Lindstedt ja Pajari Räsänen. Työryhmään kuuluvat heidän lisäkseen kuvataiteilija Nella Keskisarja ja teatteriohjaaja Atro Kahiluoto.
—
TATUSOTUrit on eräänlainen TATUSOTU-blogin "takahuone" tai "lisäsiipi", jonne on talletettu TATUSOTU-blogiin liittyvää (esimerkiksi runsaasti tilaa vievää) lisämateriaalia. TATUSOTUrit-blogiin kuljetaan tavallisesti TATUSOTU-blogin kautta, mutta sinne voi eksyä myös takaovesta.
—
Jos haluat takaisin TATUSOTU-blogiin, paina vaikkapa tästä linkistä. Jos taas "eksyit" TATUSOTUrit-blogiin muualta kuin TATUSOTU-blogin kautta, kannattaa käydä tutustumassa myös tuohon takahuoneen eteiseen osoitteessa tatusotu.blogspot.com.

sunnuntai 11. maaliskuuta 2007

Sirpa Puhakka (vas., Helsinki)

Hei vaan, tässä vastaukseni. Valitettavasti en päässyt mielenosoitukseen mukaan. Olisin halunnut tulla osoittamaan tukeni.

Terveisin Sirpa Puhakka

1) Mitä olisi tehtävä, jotta taiteilijat ja tutkijat sekä muut kulttuurialan pätkätyöläiset eivät putoaisi työttömäksi jäätyään työttömyysturvan ulkopuolelle?

Taiteilijoita ei tule rinnastaa yrittäjiin. Työttömyysturvassa on kohtuuttomuuksia taiteilijoiden kannalta. Työttömyysturvan tulkintaa taiteilijoiden kohdalla tulee selkiyttää. Tämä vaatii hyvin todennäköisesti myös lainsäädännön korjaamista heidän osaltaan, jotta tulkinnat eivät jää työvoimatoimistojen tehtäväksi. On kohtuutonta, jos taiteilijoita vaaditaan esimerkiksi luopumaan työhuoneestaan. Tämähän syö tulevaisuudenkin työmahdollisuudet. Olisi oltava selkeät pelisäännöt taiteilijan työttömyydelle.

2) Miten olet valmis ratkaisemaan apurahalla työskentelevien sosiaaliturvaongelmat?

Apurahalla oleville pitäisi taata eläketurva apurahoja pienentämättä. Apurahat tulisi huomioida sairaus- ja äitiyspäivärahoja laskettaessa palkkatuloa vastaavasti. Muutoinhan päivärahat jäävät peruspäivärahan tasolle, joka on surkean matala (jos taiteilijalla ei ole esim. opetus- tai muuta työtä). Kunnallinen perusterveydenhuolto voi hoitaa työterveyshuoltoa vastaavan hoidon. Tulisi kuitenkin säätää, että on oikeus myös määräaikaistarkastuksiin kuten työterveydenhuollossakin. Rahoitus tulee huomioida kuntien valtionosuuksissa. Asumistuen myöntämisperusteita tulee selkiyttää ja yksinkertaistaa. Apurahojen huomioiminen asumistukea alentavana tulona on epälooginen, koska se ei vaikuta muuhunkaan sosiaaliturvaan nostavasti. Mikäli apurahat rinnastetaan peruspäivärahoissa palkkatuloon (=ansiosidonnainen päiväraha) tulee tämäkin loogisesti rinnastaa palkkatuloon. Asumistuessa on kuitenkin se kohtuuttomuus, että pieni nousu ansioissa saattaa viedä kokonaisuuden pakkasen puolelle. Asumistuen tulee laskea vain osittain, jos tulot nousevat (edellyttäen, että apurahat kerryttävät myös muun sosiaaliturvan apurahoja laskematta).

Olemme vaatineet, että kaikki tulot alle 10 000 euroa vuodessa ovat verottomia, mikä saattaisi helpottaa joissain tilanteissa. Osa taiteilijoista tekee opetus- tmv. työtä.

3) Miten olet valmis vahvistamaan taiteen, tieteen ja kulttuurin asemaa nykyisessä, yhä enemmän kaupallistuvassa markkinatalousjärjestelmässä? Onko ratkaisuna taiteilijayrittäjyyden tukeminen, perustulo, taiteilijapalkka vai joku muu - mikä?

En uskalla luvata taiteilijapalkkaa, mutta taiteilijoiden ja tutkijoiden toimeentulo-ongelmat tulee selvittää (vrt. em sosiaaliturva- eläke- ja terveyskysymykset). Tähän liittyy myös apurahajärjestelmien kehittäminen. Yhteiskunnan pitäisi nykyistä enemmän antaa myös mahdollisuuksia erilaisilla rakenneratkaisulla: ostamalla taidetta, vuokraamalla työtiloja, mahdollistamalla taiteen ja kulttuurin ostamisen. Tutkijoiden ja tieteen tilanne on oma lukunsa; yliopistojen pätkätöistä pitäisi päästä eroon vakinaistamalla työsuhteita ja kehittämällä pitkäjänteisempää rahoitusta. Mahdollisesti valituksi tultuani olen valmis keskustelemaan, selvittämään ja viemään näitä asioita eteenpäin eduskunnassa.
Lähettänyt klo

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti

Tilaa: Lähetä kommentteja (Atom)

Tuva Korsström: "Kultur som varumärke och exportvara" (HBL 12.3.2007)

För en dryg vecka sedan släpptes ett förslag till utvecklingsprogram för Finlands kulturexport under åren 2007 2011. Rapporten, som går under det hurtfriska namnet Kultur på export? JAVISST! , är ingen rutinpromemoria. Förslaget går ut på att sammanlagt 228 miljoner euro kanaliseras till utvecklingsprogrammet under den aktuella perioden. Av den summan skulle 64 miljoner euro vara nya resurser. Undervisningsministeriets årliga anslag för export och internationell verksamhet skulle till exempel fördubblas från tio till tjugo miljoner euro.

I expertgruppen bakom förslaget är såväl undervisnings- och utrikesministeriet som finans-, handels- och industri-, arbets- och inrikesministeriet representerade. Det är alltså en auktoritativ församling som målar upp följande vision av finländskt kulturliv år 2011, då miljonsatsningen förhoppningsvis haft effekt: Kulturexporten har blivit en erkänd del av den finska exportverksamheten. Kulturexportens värde har åtminstone tredubblats och de kreativa sektorerna har medfört mångfald i vårt lands näringsstuktur och förbättrat sysselsättningen.

Jämfört med tidigare är kulturen en avgjort tydligare del av Finlandsbilden och varumärket Finland. Den ekonomiska välfärden bland de individer och grupper som är verksamma på kulturfältet har förbättrats tack vare exporten. Kulturexporten uppgår för närvarande till 100 150 miljoner euro per år. Om fyra år skulle summan alltså ha höjts till cirka 500 miljoner euro.

Den föreslagna, massiva satsningen på kulturexport kan ses som kulturminister Saarelas viktigaste testamente till den nya regeringen. Initiativet följer Lissabonfördragets strategi som syftar till att stärka EU:s inre marknad och innan utgången av 2010 göra EU:s företag till världens mest konkurrenskraftiga. Inom EU har kultursektorns lönsamhet vuxit kraftigt under de senaste åren; dess tillväxt har varit över 12 procent snabbare än den allmänna ekonomiska tillväxten inom unionen.

Finland, som är ett litet språkområde och har ett litet publikunderlag, har hittills inte följt den växande trenden, med några få undantag som närmast återfinns inom popmusiken, filmen och spelproduktionen. Man kan förmoda att just de internationellt och kommersiellt gångbara kulturyttringarna musik, film, spel och eventuellt design kommer att bli speciellt prioriterade områden i den nya exportsatsningen. Rapporten innehåller inte desto mindre en mängd konkreta förslag för alla kulturformer. För litteraturens del föreslås till exempel bättre exportåtgärder för facklitteratur, barnböcker och serier samt en synlig insats vid Frankfurtmässan med Finland som temaland år 2011. En växande kulturexport tjänar uppenbarligen minst två syften. Dels rör det sig om ekonomi, dels om prestige det som i den finskspråkiga rapporten betecknas med ordmonstret Suomi-brändäys . För Finlandsbilden är också en begränsat lönsam export av elitkultur en framgång. Våra utrikesbeskickningar som hittills koncentrerat sin kulturverksamhet mest på den här typen av export kommer i framtiden antagligen också att få promovera masskultur.

Kulturexporten är alltså något som under de närmaste åren kommer att skapa synergi mellan olika ministerier och näringslivet, och som förväntas ge undervisningsministeriet kännbart ökade anslag för internationell verksamhet. Men kommer satsningen i motsvarande grad att öka anslagen för själva substansen: den verksamhet som konstnärerna själva utövar?

Rapporten betonar att man bör söka en lösning på copyrightfrågor och den beskattningsproblematik som uppstår på grund av konstnärernas ojämna inkomster.

Ökad kulturexport ökar också de vanligtvis kortvariga toppinkomsterna för artister av typ Lordi, som emellertid redan om några år kan ha försvunnit från världsarenorna.

Exportentusiasmen inom statsförvaltningen kan leda till positiva synergieffekter men också till byråkratiskt dubbelarbete. Förhoppningsvis äter undervisningsministeriets nygrundade exportavdelning inte upp de redan nu njugga anslagen för sakkunniga och erfarna äldre aktörer på fältet, som informationscentren Fili, Frame och Design Forum och Finlands kulturinstitut världen över.

Tuva Korsström

09-1253 229, tuva.korsstrom@hbl.fi

VECKANS FIGUR

Ett inte alldeles perfekt stipendiesystem

Finland har, som en typisk nordisk välfärdsstat med liten hemmamarknad, ett statligt stödsystem för konstnärer. År 2005 åtnjöt 551 konstnärer statens arbetsstipendier, vilket utgör tre procent av landets hela konstnärskår.

Konstnärsstipendierna är skattefria och år 2005 gav de en årsinkomst på 14 782 euro. Samma år uppgick hela summan för konstnärsstipendier till 7,3 miljoner euro eller omkring två procent av statens konst- och kulturbudget.

Av veckans figur framgår det vilka konstnärsgrupper som är de största mottagarna av stipendier. Det är dessa konstnärer som har de största svårigheterna att kombinera sin konstutövning med andra förvärvsinkomster och som heller inte kan få sin utkomst på sin konst, hur kvalitativt högtstående den än må vara.

På senare tid har konstnärerna och forskarna som drabbas av liknande missförhållanden riktat uppmärksamheten på att stipendiesystemet lämnar dem utanför pensionsskyddet och alla former av socialskydd. Ett lagförslag som skulle ha åtgärdat missförhållandena förföll i höstas eftersom det ansågs för dyrt både för statliga, kommunala och privata stipendiefinansiärer. Lagförslaget skulle ha krävt en höjning på 25 procent av de statliga stipendieanslagen, alltså en betydligt lägre summa än det föreslagna export­tillägget på 10 miljoner euro (se ovan).

Tuva Korsström

[Figurens rubrik:]

Mottagare av statens konstnärsstipendier 2002-2005

[Figurens text:]

Bildkonst 22%

Teater 12%

Fotografi 4%

Cirkus 1%

Musik 17%

Arkitektur 4%

Film 6%

Hantverk. design 6%

Kritik 3%

Dans 5%

Litteratur 20%

Källor: Pauli Rautiainen: Taiteilija-apurahajärjestelmän toimivuus ja koettu vaikuttavuus. Taiteen keskustoimikunta. www.tatusotu.blogspot.com

Matti Apunen: "Artistin apea valitus" (Aamulehti 11.3.07)

Matti Apunen: "Artistin apea valitus" (Aamulehti 11.3.07)

Blogiarkisto